Följande är hämtat från Mayumi Tanimotos krönika som pryder framsidan av dagens nummer av månadsmagasinet WiLL.
Den är ett måste inte bara för Japans befolkning utan också för människor runt om i världen.
Denna månads nummer av månadsmagasinet WiLL är också fyllt av artiklar som måste läsas.
Japanska medborgare som kan läsa bör bege sig till närmaste bokhandel för att prenumerera.
Anledningen är att tidningen är full av artiklar som avslöjar sanningen om saker som behöver klargöras om man prenumererar på Asahi etc. och tittar på NHK etc. TV.

Koreaner ser ner på arbetare.　　　
En temapark som heter "KidZania", där barn får uppleva olika yrken, blir allt populärare i många länder.
Genom lek lär sig barnen att det finns olika yrken.
Det är också mycket populärt bland föräldrar som vill utbilda sina barn som en del av deras samhällskunskap.
De yrken som kan upplevas på KidZania skiljer sig åt från land till land.
Det är intressant eftersom det återspeglar nationella särdrag.　
Det är intressant eftersom det återspeglar nationella särdrag.　
I Japan finns bland annat brandmän, mekaniker, bensinmacksföreståndare, poliser, vårdpersonal, konditorer och maskinutvecklare bland de många jobb som finns. Även om det finns många olika typer av jobb är det också populärt med arbetaryrken som kräver fysisk ansträngning och manuell skicklighet.
Många av dem klassificeras som "kvalificerade arbetare" i den ekonomiska statistiken.　
Enligt Ikumi Harukis bok "Korean Society Today: Hyper Fertility, Poverty, Isolation, and Digitalization" (Chuko Shinsho) undviks arbetaryrken på KidZania i Korea.
Besökare på KidZania i Korea kan njuta av en uppställning som inte finns i Japan.
Koreanska landslagsidrottare, diplomater, arkeologer och tjänstemän från skattemyndigheten. ......
Koreanerna har en extrem motvilja mot "praktiska" aktiviteter och sätter ett högt värde på "makt", "staten" och "tjänstemannajobb".
Detta tyder på att Korea är ett klassamhälle och att koreanerna är besatta av klassmedvetenhet.　
Synen på sysselsättning är djupt relaterad till den ekonomiska utvecklingen i en nation.
Det finns få små och medelstora företag i Korea där arbetare försummas.
Entreprenörsandan är också bristfällig. 
Det är också anledningen till att Koreas industriella utveckling har släpat efter Japans.
Inom företagsekonomin diskuteras detta ibland som ett av de djupt rotade problem som Sydkorea står inför.　
I Sydkorea är de ekonomiska skillnaderna enorma.
Arbetarna är viktiga för samhället, men de är också underbetalda.
Politiker som förstod deras betydelse skulle genomföra ekonomisk politik som omfördelning av inkomster.
Men det gör de inte.
I det koreanska samhället monopoliseras rikedomarna av ett mycket litet antal politiker, konglomerat och tjänstemän.
Allmänheten tolererar också detta system.　
Liknande trender kan ses i utvecklingsländerna i Sydasien, Nordafrika, Mellanöstern och Sydamerika.
Av någon anledning ser de ner på ingenjörer och hantverkare.
I samhällen där nomadism och jakt var livets grundpelare tenderar människor i utvecklingsländer att se ner på jordbrukare som arbetar stadigt med sina händer, ett drag som infördes till dessa länder av deras kolonialherrar.　
I utvecklingsländerna finns det en kultur där människor med en viss rang har tjänstefolk som tar hand om deras personliga behov.
VD eller chefer kan inte samarbeta med de anställda om enkla uppgifter.
Måltider och andra bostadsutrymmen måste också vara åtskilda.
I Japan får en VD som kommer till jobbet tidigare än sina anställda för att städa kontoret ofta beröm, men i utvecklingsländerna ses han med konstiga ögon.
Det är som att ge upp respekt. Det är oundvikligt på grund av kulturella skillnader.　
USA:s, Japans och Tysklands framgångar inom industrin berodde på deras respekt för praktiskt lärande och hantverk.
USA hade många tyska invandrare. 
Det påverkade dem att respektera ingenjörer.
Tyskland är ett samhälle med hög respekt för tillämpade ingenjörer.
Ordet "ingenjör" är stolt tryckt på visitkort. Östeuropa liknar Tyskland.
Många japanska ingenjörer tycker om att arbeta med tyskar.　
Bland de östasiatiska länderna har Japan en exceptionellt respektfull kultur för ingenjörer.
På grund av ogynnsamma geografiska förhållanden, till exempel klimat, kan detta ha något att göra med behovet av uppfinningsrikedom.
Eftersom det är en önation finns det lite odlingsbar mark.
Det finns inte många djur, så de kan inte äta genom att jaga eller handla.　
I Japan finns det en kultur där släktingar som inte är av blodsband bildar en "pseudofamilj" och överför kunskaper från mästare till lärling.
Det är en scen som man inte ser så ofta i andra asiatiska länder.
Japan har en styrka i att arbeta som en organisation.
Japan excellerar i organisatoriskt arbete och kompetensen förs vidare från en generation till nästa. 
Det är därför Japan har det mest betydande antalet "långvarigt etablerade" företag i världen.　
Den stora förekomsten av naturkatastrofer, som jordbävningar och tyfoner, kan också vara en faktor.
Som förberedelse inför en släktings död är det en god idé att bygga upp relationer med släktingar som inte är blodsband för att undvika risker.　
I Sydkorea är det inte tillåtet att skapa "pseudofamiljer". Koreaner värdesätter blodsband så mycket att de utesluter alla andra.
Koreanernas exklusivitet är ofattbar för japanerna.
Det förklarar yrkesvärldens popularitet och dess bisarra maktorientering.
Eftersom de inte kan lita på någon annan än sina blodsförvanter måste de försöka stabilisera sin ställning genom kvalifikationer eller skydda sig själva genom att bli den härskande klassen.
Det är också anledningen till att kulturen inte utvecklas i utvecklingsländerna.
På grund av deras osäkra ställning har de inte råd att ägna sig åt konst.　
Genom barntjänsten lyfts ett lands styrkor och svagheter fram.
Japan, som värdesätter sina ingenjörer, har en ofattbar potential.
Japans framtid är ljus.