Följande är från Mr. Abiru Ruis artikel, publicerad i det separata Sound Argument, 'Asahi Shimbun och Yohei Kono är följeslagare i brott.'
Som väntat fortsätter Asahi Shimbun och Yohei Kono, före detta ordförande i representanthuset, smekmånad eller konspiration.
Det är mitt intryck att Mr. Konos omfattande intervju av Kokubu Takashis redaktionsledamot publicerades i Asahis morgonupplaga daterad den 5 mars.
Temat var "snubblande av politiska reformer", men som väntat kommer innehållet från Mr. Konos självförklarande skrytberättelse.
Han beundrade den tidigare premiärministern Tomiichi Murayama från socialistpartiet han var ansvarig för, och sa:
'Herr. Murayama var en speciell person med en känsla av mission. Det var utmärkt att ha premiärministern i den scenen. Jag gjorde en 50-årig efterkrigsdiskussion som blev grunden för regeringens historiska erkännande.'
Den 50-åriga diskursen efter andra världskriget är "uttalande av premiärminister Tomiichi Murayama", där han uttryckte sin uppriktiga ursäkt för kolonialstyret och Japans aggression.
Medan den socialistiska vänsterns premiärminister starkt speglade hans ideologiska färg, var ämnet för frasen vagt, och samtalet var oklart.
Denna obekanta diskurs har faktiskt sedan dess använts som ett diplomatkort i Kina och Sydkorea genom att binda japanska diplomatiska lemmar.
Det skrevs dock över av premiärminister Shinzo Abes tydliga budskap, "Statement om 70 år efter kriget", och man kan säga att det nästan är ogiltigförklarat nu.
Icke desto mindre tar Mr. Kono upp Murayama-diskursen eftersom han tror att detta är hans bedrift.
Herr Kono erkände i Asahi-morgonnumret den 29 juli 2009:
"Murayama, Kono, Takemura (Masayoshi, president för New Party) höll hand och gjorde ett uttalande av premiärminister Tomiichi Murayama 50 år efter kriget."
Herr Murayama och Herr Kono har varit entusiastiska över förbättringen av förbindelserna mellan Japan, Kina, Japan och Korea som ett resultat av detta samtal, men det är helt annorlunda.
Kina och Korea har blivit mer pressade i historiska frågor baserade på diskursen.

Defensiv teori om anakronism
När han återvände till intervjun, frågade herr Kokubun från Asahi Shimbun: 'Var den moderata duvpolitikern försvunnen från det liberala demokratiska partiet?' Kono svarar med att hänvisa till premiärminister Abe.
'Herr. Abe har alltid varit noga med att ändra konstitutionen. Sedan Heisei-eran har de flesta premiärministrar i det liberala demokratiska partiet inte haft några klagomål från partiet, även om de inte rörde de konstitutionella kommentarerna. Det råder ingen tvekan om att den konstitutionella makten finns i partiet hela tiden, men förvånansvärt nog säger Abe-san att konstitutionen revideras, så att man blir upprörd.'
Det är bara det liberala demokratiska partiets historia, en heterogen handling där premiärminister Abe förespråkade en ändring av konstitutionen. Det är på väg att sägas att inflytandet av revisionen av grundlagen för ett internt parti är en minoritet, men kommer det att vara så?
Sedan det bildades 1955 har det liberala demokratiska partiet förespråkat en frivillig revidering av konstitutionen som ett "partiuppdrag".
Istället är det mer ovanligt att stela förespråkare för skyddet av konstitutionen, som Mr. Kono, går med i det liberala demokratiska partiet och fungerar som president för det liberala demokratiska partiet.
Premiärminister Abe försöker uppfylla partiets uppdrag och herr Kono, som har struntat i syftet, känner sig uppblåst av stolthet.
Asahi, som glatt förmedlar orden, är också löjlig och grotesk.
Följande är en fortsättning på föregående kapitel.
I en intervju berättar Kono om anakronismens försvarsteori enligt följande:
"Det största bekymret i de nuvarande kostöverläggningarna är den snabbt ackumulerade försvarsbudgeten. Baserat på den konstitutionella andan av defensivt försvar har Japan ett bärarliknande fartyg som inte har tagits fram till dags dato. Det kan hända att det som knappt stannat vid vattenbrynet på 30 år kan bli ett allvarligt problem i nästa generation.'
Verkligheten att den nuvarande säkerhetsmiljön kring Japan är hårdare än någonsin har aldrig setts.
Herr Kono, som också är en representant för den pro-kinesiska skolan, var för mild mot Nordkorea och förbise den snabba vapenuppbyggnaden från båda länderna. Vad hände med situationen i Fjärran Östern medan man bara övervakade Japans försvarskostnader? Jag kan bara föreställa mig att han var helt omedveten.
Tvärtom, även Korea, som har en allians med USA, kan inte lita på alls och försöker för närvarande ansluta sig till den kinesiska och nordkoreanska sidan.
Mr. Konos logik är att om Japan är tyst så är världen fredlig.
Detsamma gäller ingressen till konstitutionen, men Mr. Kono tror kanske på en sorts "geocentrisk teori" där världen kretsar kring Japan.
Som om Asahi Shimbun är ordet som väger storpolitikern med sunt förnuft, sprider det en sådan omogen åsikt.
Sedan är det kompositenatt Mr. Kono är glad över att dess påstående sprids.
Det är nära lagarbete som om man skulle ha med Mr. Kono och Asahi Shimbun, och en synergistisk koppling för att kompensera för varandra.
Men enligt en senior politisk reporter från en annan tidning läste Kono Asahis ledare i bilen som hämtades upp varje morgon.
Han citerade dem i hälsningarna och talen under LDP-guvernörens dag.
Det är också känt att den bortgångne Yoshibumi Wakamiya, som fungerade som chefredaktör för Asahi, var Konos rådgivare.
För Asahi är Mr. Kono också en lättanvänd politiker som är lätt att använda för att förmedla Asahis teori.
Den här artikeln fortsätter.