見出し画像

読書ノート「アウトサイダー」/ コリン・ウィルソン 0-1 この本の定義では「アウトサイダー」と「アウトロー」は同義ではない


 20代前半だ。京都にいたオレは、銀閣寺道の交差点近くの古本屋で、ボロボロの「アウトサイダー」という本を手に入れた。今もやっておられるだろうか? とGoogle Map見てみたら、ちゃんとあった。竹岡書店というお名前。忘れていた。っていうか、店の名前まで意識したことがなかった。少しうれしくなった。
 いきなり話がそれた。
 この本の事は何となく知っていた。中身はともかく。あれ? なんでだろう? おそらくは、河上徹太郎氏の「日本のアウトサイダー」という別の本を、ガールフレンドが読んでいたから、その元ネタとして、ということではなかったか? そういう場面が絵として思い浮かんだ。ガールフレンドが読んでいるところ、ちょっと見せてもらったところ。
 あと、この何年か前の、ハリウッド青春映画が頭にあったわけではない。が、ひょっとしたら、言葉の響きになぜか惹かれるものがあったのだろうか。

 元々、古書店で買った時より状態のいいものではなかった。店頭のワゴンか、または店の隅の方にひとまとめに積まれているぐらいの。無理もない。ケースに入れられるハードカバーの本ではなかった。オレが買ったのは、1957年、紀伊国屋書店から出版された中村保男氏による訳のもので、字体も古いものがちょろちょろ混じったりしている。何刷目のものかはわからない。それはある事情で。
 一年、片時も手元から離さず、一言一句の意味をかみしめながら、実にゆっくりとその本を読んだ。そんな読み方をした本は、後にも先にも他に一冊もない。大阪に行くときも、京阪電車の中でずっとそれを読んでいた。定食屋に入っても、店の少年ジャンプとかは読まずに、手に持った本の文字を追っていた。
 メモ用紙がなくて、本の内容とは全く関係ない走り書きもあったりする。一度など、四条京阪の駅で入ったトイレに紙がないので、裏表紙の一つ内側の白紙をほぐしてトイレットペーパーの代わりにした時もあった。であるから、奥付のページも無くなっており何刷のものかがわからない。
 結構状態の悪かった本は更にボロボロになり、自分で色画用紙を張って表紙を修理したりした。山川健一氏は、岩波文庫の、アルチュール・ランボゥ「地獄の季節」(小林秀雄訳) を「青春の護符」として、常にジーンズの尻ポケットに入れていたそうであるが、それに近い扱いをオレはこの本にしていた。

 多少たりとも血肉にはなっているかもしれない。最近、何かカウントダウンが始まっているような気がしており、観たこと聞いたこと思ったことを文字にしておき、絵にして残しておきたいものは絵にしたいと痛切に思っており、その一環で、この本の事を扱わない手は無いのである。

 生憎と、今、モノに埋もれてすぐには出せない。まぁ、10分ほど発掘すれば出てくるだろうが、次回にでも、如何にオレがその本をボロボロにしたか見ていただくことにして、

 それにしても、多分、おれは「アウトサイダー」という言葉に惹かれたから、あんなボロボロの本を買ったのだと思うのだが、そんなことは今のコにはありえない事だろうな、と思うのだ。本の内容を何十年ぶりかで紐とく前に、そのことについてちょっと考え込んでしまった。
 「アウトサイダー」と「アウトロー」は、一般的には類似語として考えられているようだが、この本の内容ではそうではないということになっていた。まぁ、それはそれとして、特にネットが一般のものになって以降、ネット弁慶が増えたせいもあって、随分とアウトローに対して手厳しい、だけの、社会になってしまった。だけ、と書いたのは、手厳しいことは言っても、その背景、アウトローを生み出してしまった社会の責任については触れようとしないというのが多数派であるということ。
 もっとも以前から、宥和的というか、慈愛をもって、その原因に浮きあい原因を解消していくという動きはごく少数ではあったのだが、ネットで、オレを代表とした凡夫がゴミみたいな言い分を人様になんの推敲もなく晒せる時代になってから、口汚くアウトローの、しかも下っ端のみを詰る言葉の音量が特に大きくなったような気がする。

 この本では、アウトサイダーの社会から乖離する精神については書かれているが、反社会的行動については取り扱っていない。考えてみれば、ネットでも、社会の一般的な考え方から外れてしまっているかもしれないが、こんな私を認めてほしいという主張を目にすることは少なくないので、需要がないとは言わないが、しかし、「アウトサイダー」という言葉を今現在の社会、肯定する素地というのはかなり少ないように思えるのだ。

 本文を読んでいく前に、もうちょっと、その辺考えをまとめてみようなとも思う。

 コリン・ウィルソン氏は2013年に亡くなっているそうだ。残念ながら当時その訃報に触れた記憶がない。
 まぁ、際物の著述家という位置づけではあったのかもしれない。「アウトサイダー」など、オレは若いころ名著だと確信していたが、しかしながら、時々あるウェブサイトのその手の記事で、名著リストに入っているところを見た時がない。
 学歴という意味では、彼は家庭の経済的事情で大学にはいけていない。貧困層のインテリなんていう、常に自分のアイデンティティがノーガードのむき身に晒されるような立ち位置だったのではないかと想像する。そんな彼の若いころ、昼間の労働で疲れた身体を引きずって図書館に行き、本を読み漁り、それらや自分の中にあるものをまとめたのがこの本である、そうだ。
 「名著」と取り扱われないのは、そういった、著述エリート外の所からの本という色眼鏡によるものなのか? やはりそれなりに底が浅いものだったせいなのか? その辺も、再読するにあたり見極めたい。

I'm in my early 20's. When I was in Kyoto, I found a tattered book titled "Outsider" at a second-hand bookstore near the intersection of Ginkakuji-michi. Is that store still in business? and when I looked at Google Map, it was there. The name is Takeoka Shoten. forgot. I mean, I never even thought about the name of the store. I'm a little happy.
"From the beginning, my story diverged."
"I vaguely knew about this book." Contents aside. that? "Why?" Probably because my girlfriend had read another book by Tetsutaro Kawakami called "Japanese Outsiders", so it was the source material for that? Such a scene came to mind as a picture. My girlfriend is reading, I just had a quick look.
Also, I didn't have Hollywood youth movies in my head a few years ago. But perhaps there was something about the sound of the words that appealed to me.

Originally, it wasn't in good condition when I bought it at a second-hand bookstore. It's just piled up on the wagon at the store or in the corner of the store. No wonder. It wasn't a hardcover book that could be put in a case. The one I bought was translated by Yasuo Nakamura and published by Kinokuniya Bookstore in 1957, and the old fonts are mixed in. I don't know what print it is. for some reason.
For a year, I read the book very slowly, never taking it off my hand, contemplating the meaning of every word. No other book, neither since nor before, has been read that way. Even when I went to Osaka, I read it all the time on the Keihan train. Even when I entered a set meal shop, I didn't read Shonen Jump in the shop and followed the letters in the book I had in my hand.
There is no memo paper, and there are scribbles that have nothing to do with the contents of the book. There was one time when I went into the Shijo Keihan station and there was no paper in the toilet, so I loosened the blank paper inside one of the back covers and used it as toilet paper. As a result, the colophon page is also missing and it is unknown what printing it is.
The book, which had been in rather poor condition, became even more tattered, and I repaired the cover by pasting colored drawing paper myself. Mr. Kenichi Yamakawa always kept Iwanami Bunko's Arthur Rimbaud's "The Seasons of Hell" (translated by Hideo Kobayashi) as a "talisman of youth" in the back pocket of his jeans. was in this book.

"It may have become part of my flesh and blood." Recently, I feel like a countdown has begun, and I'm keenly thinking that I want to write down what I've seen, heard, and think, and paint what I want to keep in the form of a picture. As part of that, there is no reason not to deal with this book.

"Unfortunately, I can't get it out right now because it's buried in things." Well, if you dig for about 10 minutes, you'll find it. Next time, I'll let you see how I tattered the book,

Even so, I think I bought such a tattered book because I was attracted to the word "outsider", but I don't think such a thing would be possible for my current child. Before delving into the contents of the book for the first time in decades, I thought about it for a moment.
"Outsider" and "outlaw" are generally considered synonymous, but the content of this book suggests otherwise. Well, aside from that, especially since the Internet became commonplace, the number of Internet Benkei has increased, and it has become a society that is very harsh on outlaws. The reason why I wrote "only" is that the majority of people do not want to touch on the background, the responsibility of society that has created outlaws, even if they say harsh things.
Although there have been only a few movements to resolve the cause of the problem in an appeasing or compassionate way, on the Internet, ordinary people, including myself, have made comments that sound like garbage to people. Now that we are in an era where we can expose ourselves without any elaboration, I feel that the volume of words that are foul-mouthed by outlaws, and that only criticize the underlings, has become particularly loud.

This book describes the mentality of outsiders who separate themselves from society, but does not deal with antisocial behavior. Come to think of it, even on the Internet, they may have deviated from the general way of thinking in society, but I often see such claims that they want to be recognized, so I can't say that there is no demand. However, in today's society, there seems to be very little basis for affirming the word "outsider."

Before reading the text again, I'd like to summarize my thoughts a little more.

Colin Wilson passed away in 2013. Unfortunately, I have no recollection of hearing about his death at the time.
Well, he may have been positioned as a writer of specialties. When I was young, I was convinced that "The Outsider" was a classic, but I never saw it on the list of classics in that kind of article on a website from time to time.
In terms of his educational background, he is unable to go to college due to his family's financial circumstances. As an impoverished intellectual, I imagine he was always in a position where his identity was exposed to the unguarded flesh. When he was young, he dragged his tired body from the daytime work to the library, read books, and compiled them and what was inside him into this book.
Is the reason why it is not treated as a "masterpiece" is due to the colored glasses of books from outside the writing elite? "Is it because it was so shallow?" I'd like to see that aspect as well when re-reading.

J'ai la vingtaine. Lorsque j'étais à Kyoto, j'ai trouvé un livre en lambeaux intitulé "Outsider" dans une librairie d'occasion près de l'intersection de Ginkakuji-michi. Ce magasin est-il toujours en activité ? et lorsque j'ai consulté Google Carte, c'était là. Le nom est Takeoka Shoten. J'ai oublié. Je veux dire, je n'ai même jamais pensé au nom du magasin.
"Dès le début, mon histoire a divergé."
"Je connaissais vaguement ce livre." Contenu mis à part. Ça ? "Pourquoi ?" Probablement parce que ma petite amie avait lu un autre livre de Tetsutaro Kawakami intitulé "Japanese Outsiders", donc c'était la source pour ça? comme une image. Ma petite amie est en train de lire, je viens d'y jeter un coup d'œil.
De plus, je n'avais pas de films jeunesse hollywoodiens dans la tête il y a quelques années.

A l'origine, il n'était pas en bon état quand je l'ai acheté dans une librairie d'occasion. Il est juste empilé sur le chariot du magasin ou dans le coin du magasin. A mettre dans un étui. Celui que j'ai acheté a été traduit par Yasuo Nakamura et publié par Kinokuniya Bookstore en 1957, et les anciennes polices sont mélangées. Je ne sais pas de quelle impression il s'agit.
Pendant un an, j'ai lu le livre très lentement, ne l'enlevant jamais de ma main, contemplant le sens de chaque mot. Aucun autre livre, ni depuis ni avant, n'a été lu de cette façon. Même quand je suis allé à Osaka, je l'ai lu tout le temps dans le train Keihan Même quand j'entrais dans un magasin de plats préparés, je ne lisais pas Shonen Jump dans le magasin et suivais les lettres du livre que j'avais en main.
Il n'y a pas de papier mémo et il y a des gribouillis qui n'ont rien à voir avec le contenu du livre. Il y a eu une fois où je suis entré dans la station Shijo Keihan et il n'y avait pas de papier dans les toilettes, alors j'ai desserré le papier vierge à l'intérieur l'une des couvertures arrière et l'a utilisé comme papier toilette.En conséquence, la page de colophon est également manquante et on ne sait pas de quelle impression il s'agit.
Le livre, qui était en assez mauvais état, est devenu encore plus en lambeaux, et j'ai réparé la couverture en collant moi-même du papier à dessin de couleur.M. Kenichi Yamakawa a toujours gardé "Les Saisons de l'Enfer" d'Arthur Rimbaud d'Iwanami Bunko (traduit par Hideo Kobayashi) comme un « talisman de la jeunesse » dans la poche arrière de son jean était dans ce livre.

"Il est peut-être devenu une partie de ma chair et de mon sang." Récemment, j'ai l'impression qu'un compte à rebours a commencé, et je pense vivement que je veux écrire ce que j'ai vu, entendu et pensé, et peindre ce que j'ai veulent garder sous la forme d'une image. Dans ce cadre, il n'y a aucune raison de ne pas traiter ce livre.

"Malheureusement, je ne peux pas le sortir maintenant parce qu'il est enfoui dans des choses." Eh bien, si vous creusez pendant environ 10 minutes, vous le trouverez. La prochaine fois, je vous laisserai voir comment j'ai déchiré le livre,

Même ainsi, je pense que j'ai acheté un livre aussi en lambeaux parce que j'étais attiré par le mot "étranger", mais je ne pense pas qu'une telle chose serait possible pour mon enfant actuel.Avant de plonger dans le contenu du livre pour la première fois depuis des décennies, j'y ai pensé un instant.
"Outsider" et "hors-la-loi" sont généralement considérés comme synonymes, mais le contenu de ce livre suggère le contraire. très dur envers les hors-la-loi. La raison pour laquelle j'ai écrit "seulement" est que la majorité des gens ne veulent pas toucher au fond, à la responsabilité de la société qui a créé des hors-la-loi, même s'ils disent des choses dures.
Bien qu'il n'y ait eu que quelques mouvements pour résoudre la cause du problème de manière apaisante ou compatissante, sur Internet, des gens ordinaires, dont moi-même, ont fait des commentaires qui sonnent comme des ordures pour les gens. nous pouvons nous exposer sans aucune élaboration, J'ai l'impression que le volume des paroles grossières des hors-la-loi, et qui ne critiquent que les sous-fifres, est devenu particulièrement fort.

Ce livre décrit la mentalité des étrangers qui se séparent de la société, mais ne traite pas des comportements antisociaux. En y repensant, même sur Internet, ils ont peut-être dévié de la façon générale de penser dans la société, mais je vois souvent de tels prétend qu'ils veulent être reconnus, donc je ne peux pas dire qu'il n'y a pas de demande. Cependant, dans la société d'aujourd'hui, il semble y avoir très peu de raisons d'affirmer le mot "outsider".

Avant de relire le texte, j'aimerais résumer un peu plus ma pensée.

Colin Wilson est décédé en 2013. Malheureusement, je n'ai aucun souvenir d'avoir entendu parler de sa mort à l'époque.
Bon, il a peut-être été positionné comme un écrivain de spécialités. Quand j'étais jeune, j'étais persuadé que "The Outsider" était un classique, mais je ne l'ai jamais vu sur la liste des classiques dans ce genre d'article sur un site de temps au temps.
En termes de formation, il est incapable d'aller à l'université en raison de la situation financière de sa famille.
En tant qu'intellectuel appauvri, j'imagine qu'il était toujours dans une position où son identité était exposée à la chair sans surveillance. Quand il était jeune, il traînait son corps fatigué du travail de jour à la bibliothèque, lisait des livres, les compilait et les ce qu'il y avait en lui dans ce livre.
Est-ce que la raison pour laquelle il n'est pas traité comme un "chef-d'œuvre" est due aux verres colorés des livres extérieurs à l'élite des écrivains ? "Est-ce parce qu'il était si superficiel?" en lisant.

Ich bin Anfang 20. Als ich in Kyoto war, fand ich in einem Antiquariat nahe der Kreuzung Ginkakuji-michi ein zerfleddertes Buch mit dem Titel „Outsider“. Gibt es diesen Laden noch? Und als ich bei Google nachgeschaut habe Karte, es war da. Der Name ist Takeoka Shoten. Ich habe es vergessen. Ich meine, ich habe noch nie über den Namen des Ladens nachgedacht.
„Von Anfang an war meine Geschichte unterschiedlich.“
„Ich wusste vage von diesem Buch.“ Abgesehen vom Inhalt. Das? „Warum?“ Wahrscheinlich, weil meine Freundin ein anderes Buch von Tetsutaro Kawakami mit dem Titel „Japanese Outsiders“ gelesen hatte, also war es das Ausgangsmaterial dafür? als Bild. Meine Freundin liest, ich habe nur kurz nachgeschaut.
Außerdem hatte ich vor ein paar Jahren keine Hollywood-Jugendfilme im Kopf.

Ursprünglich war es nicht in gutem Zustand, als ich es in einem Antiquariat gekauft habe. Es lag einfach auf dem Wagen im Laden oder in der Ecke des Ladens gestapelt. Es sollte in eine Kiste gesteckt werden. Das Exemplar, das ich gekauft habe, war übersetzt von Yasuo Nakamura und 1957 im Kinokuniya Bookstore veröffentlicht, und die alten Schriftarten sind eingemischt. Ich weiß nicht, um welchen Druck es sich handelt.
Ein Jahr lang las ich das Buch sehr langsam, nahm es nie aus der Hand und dachte über die Bedeutung jedes Wortes nach. Kein anderes Buch, weder seitdem noch zuvor, wurde auf diese Weise gelesen. Selbst als ich nach Osaka ging, habe ich es gelesen die ganze Zeit im Keihan-Zug. Selbst als ich einen Laden für Fertiggerichte betrat, las ich nicht Shonen Jump im Laden und folgte den Buchstaben in dem Buch, das ich in der Hand hielt.
Es gibt kein Notizpapier und es gibt Kritzeleien, die nichts mit dem Inhalt des Buches zu tun haben. Als ich einmal in die Shijo-Keihan-Station ging, war kein Papier in der Toilette, also habe ich das leere Papier darin gelöst Ich habe eine der Rückseitenhüllen gestohlen und als Toilettenpapier verwendet. Daher fehlt auch die Kolophonseite und es ist nicht bekannt, um welchen Aufdruck es sich handelt.
Das Buch, das sich in einem ziemlich schlechten Zustand befunden hatte, wurde noch zerschlissener, und ich reparierte den Einband, indem ich selbst farbiges Zeichenpapier aufklebte. Herr Kenichi Yamakawa behielt immer Arthur Rimbauds „Die Jahreszeiten der Hölle“ von Iwanami Bunko (übersetzt von Hideo Kobayashi). als „Talisman der Jugend“ in der Gesäßtasche seiner Jeans. war in diesem Buch.

„Vielleicht ist es Teil meines Fleisches und Blutes geworden.“ In letzter Zeit habe ich das Gefühl, dass ein Countdown begonnen hat, und ich denke fest daran, dass ich aufschreiben möchte, was ich gesehen, gehört und gedacht habe, und malen möchte, was ich habe in Form eines Bildes festhalten möchte. Insofern gibt es keinen Grund, sich nicht mit diesem Buch zu befassen.

„Leider kann ich es im Moment nicht herausholen, weil es in Dingen vergraben ist.“ Nun, wenn Sie etwa 10 Minuten lang graben, werden Sie es finden. Beim nächsten Mal zeige ich Ihnen, wie ich das Buch zerfetzt habe.

Trotzdem glaube ich, dass ich ein so zerfleddertes Buch gekauft habe, weil mich das Wort „Außenseiter“ angezogen hat, aber ich glaube nicht, dass so etwas für mein jetziges Kind möglich wäre. Bevor ich mich zum ersten Mal mit dem Inhalt des Buches befasse Zeit in Jahrzehnten habe ich einen Moment darüber nachgedacht.
„Außenseiter“ und „Gesetzloser“ werden im Allgemeinen als Synonyme betrachtet, aber der Inhalt dieses Buches legt etwas anderes nahe Verantwortung der Gesellschaft, die Gesetzlose geschaffen hat, auch wenn sie harte Dinge sagen.
Obwohl es nur wenige Bewegungen gab, die die Ursache des Problems auf besänftigende oder mitfühlende Weise lösen wollten, haben gewöhnliche Menschen, darunter auch ich, im Internet Kommentare abgegeben, die für die Menschen wie Unsinn klingen. Wir können uns ohne weitere Einzelheiten bloßstellen, Ich habe das Gefühl, dass die Menge der von Gesetzlosen beschimpften Worte, die nur die Untergebenen kritisieren, besonders laut geworden ist.

Dieses Buch beschreibt die Mentalität von Außenseitern, die sich von der Gesellschaft abgrenzen, befasst sich jedoch nicht mit asozialem Verhalten. Wenn ich darüber nachdenke, sind sie vielleicht sogar im Internet von der allgemeinen Denkweise in der Gesellschaft abgewichen, aber ich sehe so etwas oft behauptet, dass sie anerkannt werden wollen, daher kann ich nicht sagen, dass es keine Nachfrage gibt. In der heutigen Gesellschaft scheint es jedoch kaum eine Grundlage dafür zu geben, das Wort „Außenseiter“ zu bekräftigen.

Bevor ich den Text noch einmal lese, möchte ich meine Gedanken noch etwas zusammenfassen.

Colin Wilson verstarb im Jahr 2013. Leider kann ich mich nicht erinnern, damals von seinem Tod gehört zu haben.
Nun ja, vielleicht wurde er als Fachautor positioniert. Als ich jung war, war ich davon überzeugt, dass „The Outsider“ ein Klassiker sei, aber ich habe es früher nie in einem solchen Artikel auf einer Website auf der Liste der Klassiker gesehen zur Zeit.
Aufgrund seines Bildungshintergrunds ist es ihm aufgrund der finanziellen Situation seiner Familie nicht möglich, ein College zu besuchen Ich kann mir vorstellen, dass er als verarmter Intellektueller immer in einer Position war, in der seine Identität dem unbewachten Fleisch ausgesetzt war. Als er jung war, schleppte er seinen müden Körper von der Tagesarbeit in die Bibliothek, las Bücher und stellte sie zusammen was in ihm steckte, in dieses Buch.
Liegt der Grund dafür, dass es nicht als „Meisterwerk“ behandelt wird, an der farbigen Brille von Büchern, die nicht zur Schriftstellerelite gehören? „Liegt es daran, dass es so oberflächlich war?“ Ich würde diesen Aspekt auch gerne sehen, wenn ich Lektüre.

Tengo poco más de 20 años. Cuando estaba en Kioto, encontré un libro hecho jirones titulado "Outsider" en una librería de segunda mano cerca de la intersección de Ginkakuji-michi. ¿Esa tienda sigue en funcionamiento? Y cuando busqué en Google Mapa, estaba allí. El nombre es Takeoka Shoten. Lo olvidé. Quiero decir, nunca pensé en el nombre de la tienda.
"Desde el principio, mi historia divergió".
"Sabía vagamente sobre este libro". Dejando a un lado el contenido. ¿Eso? "¿Por qué?" Probablemente porque mi novia había leído otro libro de Tetsutaro Kawakami llamado "Forasteros japoneses", ¿así que era el material de origen para eso? como una imagen. Mi novia está leyendo, acabo de echar un vistazo rápido.
Además, no tenía en la cabeza películas juveniles de Hollywood hace unos años.

Originalmente no estaba en buen estado cuando lo compre en una libreria de viejo solo esta amontonado en el carro en la tienda o en la esquina de la tienda estar en un estuche el que compre estaba traducido por Yasuo Nakamura y publicado por Kinokuniya Bookstore en 1957, y las fuentes antiguas están mezcladas. No sé qué tipo de letra es.
Durante un año, leí el libro muy despacio, sin quitármelo nunca de la mano, contemplando el significado de cada palabra. Ningún otro libro, ni desde entonces ni antes, se ha leído de esa manera. Incluso cuando fui a Osaka, lo leí. todo el tiempo en el tren Keihan Incluso cuando entré en una tienda de comida preparada, no leí Shonen Jump en la tienda y seguí las letras en el libro que tenía en la mano.
No hay papel para notas y hay garabatos que no tienen nada que ver con el contenido del libro. Hubo una vez en que fui a la estación de Shijo Keihan y no había papel en el inodoro, así que aflojé el papel en blanco que había dentro. una de las contraportadas y la usó como papel higiénico, por lo que también falta la página del colofón y se desconoce de qué impresión se trata.
El libro, que había estado en bastante mal estado, se hizo aún más andrajoso, y yo mismo reparé la cubierta pegando papel de dibujo de colores. El Sr. Kenichi Yamakawa siempre conservó "Las estaciones del infierno" de Arthur Rimbaud de Iwanami Bunko (traducido por Hideo Kobayashi) como un "talismán de la juventud" en el bolsillo trasero de sus jeans. estaba en este libro.

"Puede que se haya convertido en parte de mi carne y sangre." Recientemente, siento que ha comenzado una cuenta regresiva, y estoy pensando intensamente que quiero escribir lo que he visto, escuchado y pensado, y pintar lo que quiero mantener en forma de imagen. Como parte de eso, no hay razón para no tratar con este libro.

"Desafortunadamente, no puedo sacarlo ahora porque está enterrado en las cosas". Bueno, si cavas durante unos 10 minutos, lo encontrarás. La próxima vez, te dejaré ver cómo destrocé el libro.

Aun así, creo que compré un libro tan andrajoso porque me atrajo la palabra "forastero", pero no creo que tal cosa sea posible para mi hijo actual. Antes de profundizar en el contenido del libro por primera vez tiempo en décadas, lo pensé por un momento.
"Forastero" y "forajido" generalmente se consideran sinónimos, pero el contenido de este libro sugiere lo contrario. Muy duro con los forajidos. La razón por la que escribí "solo" es que la mayoría de la gente no quiere tocar el fondo, el responsabilidad de la sociedad que ha creado forajidos, aunque digan cosas duras.
Si bien ha habido solo algunos movimientos para resolver la causa del problema de una manera apaciguadora o compasiva, en Internet, la gente común, incluido yo mismo, hemos hecho comentarios que suenan como basura para la gente. Podemos exponernos sin ningún tipo de elaboración. Siento que el volumen de palabras malhabladas por forajidos, y que solo critican a los subordinados, se ha vuelto particularmente alto.

Este libro describe la mentalidad de los extraños que se separan de la sociedad, pero no se ocupa del comportamiento antisocial. Ahora que lo pienso, incluso en Internet, es posible que se hayan desviado de la forma general de pensar en la sociedad, pero a menudo veo tales afirma que quiere ser reconocido, por lo que no puedo decir que no haya demanda, sin embargo, en la sociedad actual, parece haber muy poca base para afirmar la palabra "outsider".

Antes de volver a leer el texto, me gustaría resumir mis pensamientos un poco más.

Colin Wilson falleció en 2013. Lamentablemente, no recuerdo haber oído hablar de su muerte en ese momento.
Bueno, puede que se haya posicionado como un escritor de especialidades, cuando era joven estaba convencido de que "The Outsider" era un clásico, pero nunca lo vi en la lista de clásicos en ese tipo de artículo en un sitio web de tiempo. al tiempo
En cuanto a su formación académica, no puede ir a la universidad debido a la situación financiera de su familia.Como un intelectual empobrecido, me imagino que siempre estuvo en una posición en la que su identidad estaba expuesta a la carne desprotegida. Cuando era joven, arrastraba su cuerpo cansado del trabajo diurno a la biblioteca, leía libros, los compilaba y lo que había dentro de él en este libro.
¿La razón por la que no se trata como una "obra maestra" se debe a los lentes de colores de los libros de fuera de la élite de la escritura? "¿Es porque era tan superficial?" Me gustaría ver ese aspecto también cuando re- lectura.

我20歲出頭,在京都的時候,在銀閣寺道路口附近的二手書店發現了一本破爛的書,書名是《局外人》。那家書店還在營業嗎?然後我Google了一下地圖,就在那兒。名字叫竹岡商店。忘記了。我是說,我從來沒有想過商店的名字。
“從一開始,我的故事就出現了分歧。”
“我隱約知道這本書。” 內容放在一邊。那個?“為什麼?”可能是因為我的女朋友讀過川上哲太郎的另一本書《日本局外人》,所以它是那本書的來源?作為圖片。我的女朋友正在閱讀,我只是快速瀏覽了一下。
而且,幾年前我腦子裡還沒有好萊塢的青春電影。

本來在二手書店買的時候狀態不太好,就堆在店裡的馬車上或者店裡的角落裡,裝在箱子裡。我買的那本是翻譯的中村康雄著,1957年紀伊國屋書店出版,裡面混雜著舊字體,不知道是什麼印刷的。
一年來,我讀得很慢,從不把它從手上拿開,思考每一個字的含義。無論是以後還是以前,沒有任何一本書是這樣讀的。甚至當我去大阪時,我也讀它一直在京阪電車上,即使進入套餐店,我也沒有在店裡看《少年JUMP》,而是按照手裡的書上的字母來讀。
沒有備忘紙,還有與書內容無關的潦草字跡。有一次我進四條京阪車站,廁所裡沒有紙,就把裡面的白紙鬆開了其中一個封底,拿來當衛生紙,結果版權頁也不見了,也不知道是什麼印刷的。
本來已經很破爛的書更加破爛了,我自己貼了彩色畫紙修補了封面。山川健一先生一直保留著岩波文庫的蘭波的《地獄的季節》(小林秀夫譯)作為他牛仔褲後袋中的“青春護身符”。在這本書中。

“它可能已經成為我血肉的一部分了。”最近,我感覺倒計時已經開始了,我熱切地想,我要把我的所見、所聞、所思寫下來,畫出我所想的。想要以圖片的形式保留。作為其中的一部分,沒有理由不處理這本書。

“不幸的是,我現在不能把它拿出來,因為它被埋在東西里了。好吧,你挖十分鐘左右,你就會找到它。下次,我讓你看看我是如何把這本書撕碎的,

即便如此,我想我買這麼一本破爛的書是因為我被“局外人”這個詞所吸引,但我認為這樣的事情對於我現在的孩子來說是不可能的。在第一次深入研究這本書的內容之前幾十年過去了,我思考了一下。
“局外人”和“亡命之徒”通常被認為是同義詞,但本書的內容卻暗示了另一回事。對亡命之徒非常嚴厲。我之所以寫“只是”,是因為大多數人不想觸及背景,社會的責任造就了不法之徒,即使他們說的是嚴厲的話。
雖然以安撫或慈悲的方式解決問題的動作不多,但在網絡上,包括我自己在內的普通人發表的言論在人們看來都是垃圾,我們可以不加任何闡述地揭露自己,我感覺那些不法之徒的髒話、只批評下屬的聲音變得特別大。

這本書描述了一種脫離社會的局外人心態,但不涉及反社會行為,想一想,即使在網絡上,他們也可能偏離了社會普遍的思維方式,但我經常看到這樣的情況。聲稱自己希望得到認可,所以不能說沒有需求,但在當今社會,肯定“外人”這個詞的依據似乎很少。

在再次閱讀本文之前,我想再總結一下我的想法。

科林·威爾遜 (Colin Wilson) 於 2013 年去世。不幸的是,我不記得當時聽說過他的死訊。
嗯,他可能被定位為一個特長作家,小時候,我堅信《局外人》是經典,但我從來沒有在網站上那種文章的經典排行榜上看到過它。到時間了。
就其學歷而言,因家庭經濟原因無法上大學 作為一個貧困的知識分子,我想像他總是處於一種身份暴露在肉身之外的位置,年輕時拖著白天工作疲憊的身體來到圖書館,看書,整理書籍,他內心的想法寫進了這本書。
之所以不被視為“傑作”,是不是因為精英寫作之外的書籍有色眼鏡?“是因為它太膚淺了嗎?”我也想在重新審視時看到這一點。閱讀。

Jag är i början av 20-årsåldern. När jag var i Kyoto hittade jag en trasig bok med titeln "Outsider" i en begagnad bokhandel nära korsningen av Ginkakuji-michi. Är den butiken fortfarande i drift? och när jag tittade på Google Karta, den fanns där. Namnet är Takeoka Shoten. glömde. Jag menar, jag har aldrig ens tänkt på namnet på butiken.
"Från början skilde sig min historia."
"Jag visste vagt om den här boken." Innehållet åsidosatt. Det? "Varför?" Förmodligen för att min flickvän hade läst en annan bok av Tetsutaro Kawakami som heter "Japanese Outsiders", så det var källmaterialet för det? som en bild. Min flickvän läser, jag tog en snabb titt.
Dessutom hade jag inte Hollywood ungdomsfilmer i huvudet för några år sedan.

Ursprungligen var den inte i bra skick när jag köpte den i en begagnad bokhandel. Den ligger bara på hög på vagnen i butiken eller i hörnet av butiken. Lägg i ett fodral. Den jag köpte översattes av Yasuo Nakamura och publicerad av Kinokuniya Bookstore 1957, och de gamla typsnitten är inblandade. Jag vet inte vilket tryck det är.
I ett år läste jag boken väldigt långsamt, tog den aldrig ur min hand, tänkte på betydelsen av varje ord. Ingen annan bok, varken sedan eller tidigare, har lästs på det sättet. Även när jag åkte till Osaka läste jag den hela tiden på Keihan-tåget. Även när jag gick in i en mataffär läste jag inte Shonen Jump i butiken och följde bokstäverna i boken jag hade i handen.
Det finns inget memopapper, och det finns klotter som inte har något att göra med innehållet i boken. Det var en gång när jag gick in på Shijo Keihan-stationen och det fanns inget papper på toaletten, så jag lossade det tomma pappret inuti ett av de bakre omslagen och använde det som toalettpapper, vilket gjorde att även kolofonsidan saknas och det är okänt vilket tryck det är.
Boken, som hade varit i ganska dåligt skick, blev ännu mer trasig och jag reparerade omslaget genom att själv klistra in färgat ritpapper Mr Kenichi Yamakawa behöll alltid Iwanami Bunkos Arthur Rimbauds "The Seasons of Hell" (översatt av Hideo Kobayashi) som en "ungdoms talisman" i bakfickan på sina jeans, var i den här boken.

"Det kan ha blivit en del av mitt kött och blod." Nyligen känner jag att en nedräkning har börjat, och jag tänker starkt på att jag vill skriva ner vad jag har sett, hört och tänker, och måla det jag vill behålla i form av en bild.Som en del av det finns det ingen anledning att inte ta itu med den här boken.

"Tyvärr kan jag inte få ut det just nu eftersom det är begravt i saker." Tja, om du gräver i ungefär 10 minuter, kommer du att hitta det. Nästa gång ska jag låta dig se hur jag trasade boken,

Trots det tror jag att jag köpte en så trasig bok för att jag attraherades av ordet "outsider", men jag tror inte att något sådant skulle vara möjligt för mitt nuvarande barn. Innan jag för första gången grävde ner mig i innehållet i boken gång på decennier tänkte jag på det ett ögonblick.
"Outsider" och "outlaw" anses allmänt vara synonyma, men innehållet i den här boken tyder på annat. mycket hård mot fredlösa. Anledningen till att jag skrev "bara" är att majoriteten av människor inte vill beröra bakgrunden, den samhällets ansvar som har skapat fredlösa, även om de säger hårda saker.
Även om det bara har gjorts ett fåtal rörelser för att lösa orsaken till problemet på ett tillfredsställande eller medkännande sätt, har vanliga människor, inklusive jag själv, gjort kommentarer som låter som skräp för människor. Vi kan avslöja oss själva utan några fördjupningar, Jag upplever att mängden ord som smutskastas av fredlösa, och som bara kritiserar underhuggare, har blivit extra högljudd.

Den här boken beskriver mentaliteten hos utomstående som skiljer sig från samhället, men inte sysslar med antisocialt beteende. När man tänker på det, även på Internet, kan de ha avvikit från det allmänna sättet att tänka i samhället, men jag ser ofta sådana. hävdar att de vill bli erkända, så jag kan inte säga att det inte finns någon efterfrågan.Men i dagens samhälle verkar det finnas väldigt lite underlag för att bejaka ordet "utomstående".

Innan jag läser texten igen skulle jag vilja sammanfatta mina tankar lite mer.

Colin Wilson gick bort 2013. Tyvärr har jag inget minne av att ha hört talas om hans död vid den tiden.
Tja, han kan ha placerats som en författare av specialiteter. När jag var ung var jag övertygad om att "The Outsider" var en klassiker, men jag såg den aldrig på listan över klassiker i den typen av artikel på en hemsida från tid till annan. till tid.
När det gäller sin utbildningsbakgrund kan han inte gå på college på grund av sin familjs ekonomiska situation Som en fattig intellektuell föreställer jag mig att han alltid var i en position där hans identitet var utsatt för det obevakade köttet. När han var ung släpade han sin trötta kropp från dagarbetet till biblioteket, läste böcker och sammanställde dem och vad som fanns inom honom i den här boken.
Beror anledningen till att det inte behandlas som ett "mästerverk" på de färgade glasögonen av böcker från utanför författareliten? "Är det för att det var så grunt?" Jag skulle vilja se den aspekten också när man åter- läsning.

この記事が参加している募集

読書感想文

わたしの本棚

この記事が気に入ったらサポートをしてみませんか?